Välkommen!

Du verkar vara ny här? Om du vill vara med, klicka på en av följande knappar:

Kärnkraftverk i Tiveden planerades för 60 år sedan

Artikel med film på SVT

Nedan följer inledningen på artikeln som tyvärr är för lång för att kunna postas i sin helhet i tråden.

Därför skulle ett kärnkraftverk byggas nära nationalparken
Sverige första stora kärnkraftverk skulle ha byggts i känslig naturmiljö i Tiveden i södra Örebro län.
Det är 60 år sen arbetet satte igång med att provborra sig genom berget.
Men först nu kan det avslöjas att det förutom den officiella förklaringen också fanns en hemlig anledning till att projektet stoppades.
Åsa Gruffman har en bit av berget i sin ficka när hon klättrar uppför Rävfjäll.

Den cylinderformade stenbiten borrades ur berget för 60 år sedan, när jakten på den perfekta platsen för det första stora svenska kärnkraftverket pågick för fullt.

Men bara en liten del av planerna blev kända för de som bodde i närheten.

– Det skedde ju mycket bakom kulisserna, säger Åsa Gruffman, som bor i trakten och har skrivit om projektet.

Rävfjäll ligger inte långt från det som nu är Tivedens nationalpark i södra Örebro län. Det är en naturskön del av landet, med skogsbevuxna berg, enorma flyttblock, djupa sjöar och långt mellan bostadshusen.

Från toppen av berget ser man långt ut över fiskesjön Unden.

Hösten 1957 släpade Vattenfalls personal stora bergsborrar genom den svåra terrängen. För just vid Rävfjäll fanns en berggrund som såg mycket lovande ut. Tanken var att spränga salar djupt nere i berget för att bygga ett kärnkraftverk under jord, eller atomkraftverk som man kallade det då.

**
”Låt oss önska dem en svår och kvalfylld död”**
Åsa Gruffman har tidigare samlat ihop material om hur planerna togs emot i trakten. Förutom att hon tagit fram det som skrevs för 60 år sedan, så hann hon också intervjua flera av de personer som var inblandade i striden om bygget, medan de fortfarande var i livet.

Vissa fruktade ett atomkraftverk på Rävfjäll. När provborrningarna just hade inletts 1957 skrev en av de närboende i sin fiskejournal om hur ”de fördömda atomsabotörerna börjat sin förintande verksamhet” och fortsätter:

”De har redan börjat sin nedlusade, förbusande, förfulande kulturfientliga, avskyvärda hantering. Låt oss önska dem en svår och kvalfylld död, dessa huggormars avföda, dessa lusiga skabbiga hundar.”

Men det fanns andra som såg positivt på att få ett atomkraftverk till trakten.

– Meningarna var delade. Det berodde lite på hur nära man bodde. Sedan visste man inte så mycket om kärnkraft, och man såg också möjligheten att bli en kommun som skulle växa, säger Åsa Gruffman.

Fördubbling av befolkningen
För det fanns stora drömmar om framtiden.

Kommunen var beroende av en väderkänslig sommarvara: jordgubbar. Från Finnerödjatrakten kom en stor del av de jordgubbar som serverades på de svenska efterrättstallrikarna. Kommunens befolkning fördubblades tillfälligt när alla sommararbetande ungdomar hystes in i sovsalar. Men efter att plockarna rensat fälten tog de tåget tillbaka till de orter de egentligen bodde i.

Nu kunde atomkraften ge mängder av nya året-runt-jobb. För Sverige skulle inte bara bli självförsörjande på kärnkraft. Det fanns också pengar att tjäna på att exportera el.

”Atomreaktorn Eva skulle fördubbla innevånareantalet” skrev Örebro-Kuriren hösten 1957.

Logga in eller registrera för att kommentera.